Hagbygge

Sommarhagen har genomgått upprustning. Bort med stenar och enar. Den har också expanderat till en riktig drömhage. Inte riktigt klar dock. Det är ju det där med stolp och stängsel… Satan i gatan så tungt det är! Glad i hågen högg jag tag i markborren som gick ner snabbt och väl. Dock till min stora fasa så lyckades jag inte få upp den sen. Det krävs tydligen lite teknik i borrningen. Den ska ömsom upp och ner för att inte fastna. Som tur är så är jag ju rätt begåvad och lärde mig trixet snabbt. När borrandet var klart så skulle stolpen ner. Till min hjälp fanns både slägga och en automatisk stolpbangare… Då kan man ju tro att det går enkelt med den, MEN! Den väger svinmycket och är lite klurig att hålla i.

Till slut var ändå 20 stolp i marken och tråd uppsatt. Trötta armar på mig var ingen underdrift. Kände mig dock väldigt duktig! Så är allt roligare när man hjälps åt som tur är…

Trevlig helg!

Lördagen börjar med regn och halv snöyra. Vänder sedan till solsken! Det är ju drömmigt om något.

Det som inte är drömmigt när när man kommer hem till allmän oreda på gården. Precis vad jag gjorde igår. Bettan stod placerad mitt på gårdsplanen, traktorn slarvigt framför. Gårdsfrun hade också till synes tappat sin bil mitt på gårdsplanen. Lite trött efter en lång vecka parkerade jag på gödselstacken istället. Konkade ur mina kassar med fredagsmys för att mötas av en upprörd Gårdsfru och Gårdsherren som sa att jag var i vägen. Det visade sig att all oordning hängde ihop med att hästarna levt rövare på gården. Unghästarna hade sprängt staketet. Dolly hade hamnat utanför sitt staket och troligen kännt sig övergiven, varpå hon hoppar in till Janne och Queen. Alla hästar som får nya kompisar blir ju glada så klart, men personligen föredrar jag mer kontrollerade ihopsläpp.
Janne är allmänt snäll och kan nog inte ens sparka en annan häst. Inte med flit i vilket fall. Queen är allmänt låg i rang och springer hellre än slåss. Det var ju tur i oturen att Dolpan valde att hoppa in till just de två. Springa runt för fulla muggar hade de tydligen roat sig med alla tre. Janne har fått några sparka på bogen, men det verkade inte vara så illa. Dolly har lite små ytliga sår på flertalet ben medan Queen kommit därifrån utan en skråma…

Hagen då? Jo, den var i någon form av plockepin… Hur lyckas de på så kort tid? Vem som är den skyldiga lär vi aldrig få reda på…

Nåväl, med detta säger vi Trevlig Helg från Stuteri on The Hill!

Tillfredställelse av ordning

Ser inte mig själv som en särskilt ordningsam person, men med det sagt så betyder det inte att jag inte gillar ordning.
Varje morgon när jag står i stallet och mockar efter nattens dumpningar så frågar jag mig själv:

”varför gör jag det här?”

Det är som att reda ut en hög med garn i faslig oordning som jag liksom nystar ut. Sortera bajs, kiss och rent strö. Det är som att få uppleva en av dessa magiska förvandlingar som sker när Arga Snickaren kommer på besök eller när överviktiga genomgår Biggest Looser. Detta går bara lite fortare och jag gör det varje dag.
När jag är klar vänder jag mig om och tittar tillfredsställande på den fina boxen där inte ett strö ligger fel.

Sen går dagen, hästarna kommer in från hagen och allt slit är upprört.

Samma känsla får jag av att sladda ridbanan. Den är så vacker när den är helt nyprepparerad, slät och fin. Den inbjuder till att dansa på. Samtidigt som jag i nästa sekund kastar en arg tanke mot den som kommer sätta sin fot där nästa gång och därmed förstöra min sinnesro.

Vi som håller på med hästar är nog lite konstiga på en massa plan, men ni måste medge att det ser oerhört vackert ut!

Sandlådans rätta element?!

Ni vet att jag skrivit om Foderhäckarnasmecka för en tid sedan. Eftersom att det inte var någon foderhäcksgud som bara ställde en foderhäck i min hage så fick jag lösa det själv. Som tur är så är jag en driftig tjej som reder mig själv. Kanske med lite hjälp av kära runt omkring mig. Vi hade nämligen en såndär pardag häromdagen, när man gör sånt med sin partner som man gillar. I vårat fall handlar det då om att gå i en bilhall (inte mitt val) och leta efter ett alternativ till foderhäck. Vi hamnade på Bauhaus och botaniserade bland stora korgar, krukor, poolinstser och sandlådor…

Hur oerhört smart är det inte att köpa en färdigbyggd sandlåda med lock uppochner?! Bara materialet hade ju varit dyrare att köpa än att beställa den färdigproducerad. Det är i och för sig något att fundera över, men det får vi ta en annan gång.
Dock kom den som i ett plockepinn. Där kom vi återigen in på mina kunskaper inom ”produktion av tekniska bitar” in. Den liksom ställdes på sin spets…

Självklart passar jag då på att utnyttja min 9-åriga lillebror, samt sambo till detta. Lillebror tar sig an brädhögen och säger snabbt: ”Finns det ritning?” Jag rotade fram en ritning och sen började han bygga och skruva. Sambon hjälpte till med att fästa bygget i SI-pallar efter att han konstaterat att konstruktionen behövde extra klossar, som skulle sågas till, att fästa i.

Lagom tills dess att vi var klara kom kvällens middagsgäster som fick hjälpa till att bära ut det hela i hagen. Hade glömt skriva att gummistövlar på inbjudan så nu är skornas forna glans ett minne blott… men så fint det blev! Vad jag gjorde av allt detta? Tittade på.

Livet på landet – kantskrapan?

Jag anser mig själv vara relativt begåvad. Inte överdrivet, men inte på långa vägar korkad. Ibland tvivlar jag på min intelligens, för teknisk är jag då inte.

Jag har tex aldrig ägt en tv under tiden jag bodde själv. Inte för att jag saknade den, men jag skulle aldrig klarat av att koppla in den så det blev liksom inte aktuellt. Min lillasyster brukar alltid komma till undsättning, men nu har hon flyttat till Australien så det blir inga tekniska inslag från henne längre.

Hemma på gården brukar jag få den stora äran att köra med fyrhjulingen och sladden på ridbanan. Har upplevt det som att gårdsherrarna tycker att jag gör det bra då jag fått förnyat förtroende. MEN! Idag vet jag inte vad de tänkte med. Jag fick i uppgift att montera dit kantskrapan.
Jag hittade fyrhjuling, sladd och skrapa. Fyrhjuling och sladd kan jag koppla ihop, men skrapan??? Vet inte om jag ska känna mig ärad över att de trodde att jag skulle fixa detta.

Jag vände och vred på sladden, lös med lampan, funderade och började till sist googla. Skickade ut frågan till några väl valda via sms och sociala medier. Utan svinbra svar.

Till sist kom Saga som en räddande ängel och bara löste monteringen. Då var det så oerhört självklart! Men fram till dess…not so much.

Jag är nog mer streetsmart än logisk. Uppskattar också att det går att köpa till sig tjänster som man själv inte kan utföra.

Banan blev himla fin till sist i vilket fall!

En lös del som på något obegripligt sett ska monteras i hop…?

Varför är det alltid så?

Gårdsfrun och Gårdsherrn har begett sig till sköna Europa på affärsresa. Med portfölj under armen och välstruken skjorta lämnade de leran och begav sig ut bland internationellt folk.

Det betyder att jag och nio hästar samt katterna huserar på gården själva. Det betyder OCKSÅ att något händer. Vanligtvis så får Pommery ett sår på ett bakben. Den milda graden av skador brukar bara sammanfalla ihop med att de är borta över natten. Pommery är ju dessutom en ung pojke i en lite slyngel ålder, vilket innebär att han får sår ibland – trots att ingen annan får det. Med andra ord: no biggie!

Vad händer då när de väljer att åka bort på längre resor? Jo, pelletspannan kommer garanterat tramsa och fungera lite knackigt, det är standard. Med tanke på att båda våra hus drivs från samma värmekälla är det ju extremt stökigt. Det finns också risk för att det plötsligt faller 70 cm snö (Spoga-mässan förra året), eller kanske som när de åkte till USA i höstas och jag blev av med körkortet lagom till det.

Vad händer då denna gång? JO! Ella trampar in en spik i hoven och vattenpumpen i brunnen går sönder. Som tur är inte vattenbrunnen för hästarnas vatten, bara till oss människor. Dock är jag en rätt renlig person som gärna duschar, så lite stökigt blev det ju allt.

Att tvätta rent ett hål i en hov på en 3 åring med integritet större än jag-vet-inte-vad innebär garanterat mer jodopax-vatten på golvet än i det faktiska hålet. Till saken hör också att denna dam är rätt snabb med sina bakben så det är liksom inte en position man gärna chansar kring. Klarade mig rätt fint med bara en liten spark i magen, eller toutch är kanske mer korrekt benämning. Att binda upp henne kort känns spontant som något jag inte vill experimentera med heller. TUR! Att våra hästar är vana vid att både verkas regelbundet och även spola benen nästan varje dag.

Det är ibland superskönt att vara ensam på gården, men det är också en stor trygghet att ha all backup nära tillhands…

Barbacka och tillbakakaka!

Såhär motiverade känner vi oss för tillfället…! MVH Eve On the Hill

Vi går på sparlåga ridmässigt på gården. Unghästarna går i hagen och försöker hoppa mellan lerpölarna. De är glada när det frusit till lite som i morse. Annars så stannar de på den platsen man släpper de innanför grinden för att sedan försöka utföra alla aktiviteter från den platsen. Dollpan står vid höburen och Pommery vid vattentunnan. De har därmed skapat olika nivå på BMI. Jag föredrar Dollpans taktik då jag hävdar att bebishull är gulligt och att det kommer ramla av fortare än kvickt så snart hon blir ridhäst igen.

Vårat mål med varje gång (alltså, inte dag utan gång) är att hästarna ska få röra lite på sig. Så länge de får det så är vi nöjda. Om de sedan är i balans och en trevlig form så är det ju ännu bättre!
Idag red jag barbacka och det var så himla mysigt. I gryningen på en varm rygg, lite kravlöst och härligt. Det var min bästa barbackaridning på hela året! Och den enda. Det går oförskämt bra utifrån arbetsinsatsen. Att sänka ambitionsnivån och kravställningen för att bara flytta med och göra det vi båda är bra på. Det är ett sätt att boosta självförtroende tror jag!

Jag pussade Queen på pannan idag för att jag älskar henne så mycket. På väg ut till hagen måste jag slickat mig om läpparna för att det började smaka beskt. Förstod inte varför och fortsatte slicka mig för att se om det skulle hålla i sig. Det var fortfarande superäckligt.
Efter någon timme så inser jag att det är för att jag kletat antibitkräm på Queens box och att hon kliat pannan mot det, som då hamnat på mina läppar! Det påminner mig om att allt bara går runt-runt-runt…

Jag är arg på Queen för att hon biter på boxen – hon blir sur på mig för att jag kletat äcklig kräm – hon vet att jag pussar henne i pannan så hon kletar kräm i pannan!

Tillbakakaka.

Foderhäckarnas mecka

Regnet öser ner som om han där ovan molnen slagit i stortån hårt som satan i en betongbeklädd bordsfot. Det är så blött. Igår kom det snö och var -6 grader. Firade direkt med att rida ut i snön, men i morse är det ett rent sörjigt helvete igen.

Nu kommer ju problematiken med utfodring i hagarna och höspill. Att säga att jag vaskar hö är en underdrift…. Janne äter på så gott han kan men Queen däremot, hon tycker att blöt mat inte direkt är svingod. Hon chillar hellre under taket och tittar på. I samma takt som kilona på henne rasar av…

Nu har jag då börjat doktorera i foderhäckar. Den måste vara på ben, med golv och gärna tak. Den får inte ha för trånga stänger för då får Janne klaustrofobi och vågar inte stoppa in huvudet i den. Slutligen skulle jag föredra om den inte kostade mer än 5000 kr… Verkar vara en omöjlig ekvation!
Jag tänker nämligen att om jag jämför höspill med inköpspriset så kan vi enkelt räkna 5000 kr / 5 kr/kilo = 1000 kg som jag kan wastea utan att jag går minus ekonomiskt på det. Förutom att det känns som att håna moder jord, så visst är det ett alternativ.

Kelfri verkar ju vara ”the shit” när det gäller foderhäckar.

Denna är perfekt, förutom att den är för stor. Och att den kostar 18000 kr.

Denna har lite väl smalt mellanrum mellan stängerna för att vara optimal för Jannes tycke.

Denna är bra i pris och storlek, lite smal mellan stängerna. Dock saknar den golv.

…denna hade kunnat fungera om den stod på ben och hade ett täckt golv…

Just nu lutar jag åt att antingen bygga något själv eller be någon att svetsa ihop något åt mig. Eller någon annan som har ett bra tips åt mig? Alternativt att snön ser till att lägga sig på backen nu med detsamma!

Nattlig Musjakt!

Hemma hos oss så rider vi inte bara. Vi roar oss också åt musjakt. Främst på nätterna! Som i kanske de allra flesta hushåll, men så även hos oss. Intimt tänker ni! Vidrigt tänker jag.

I natt vaknar jag av att sambon hoppar upp ur sängen och tänder lampan. Han utbrister: ”Men Roro, har du fångat en mus!” varpå jag får upp ögonen och ser katten komma med något i munnen. Inser att det är en mus. Hoppas för mitt stilla inre att den är död, men i samma stund som jag tänker den tanken inser jag ju att han aldrig burit runt på en död mus inomhus.
Som för att verkligen klargöra musen leva eller död så passar katt-fan att hoppa upp med den i sängen. Och OJ! Så snabbt jag själv hoppade ur sängen, i takt med att jag skrämmer Roro som då tappar musen i sängen. Musen klamrar sig fast i lakanet i sängen som sambon snabbt rycker tag i och kastar ut musen med hjälp av genom sovrumsdörren. Musen trillar ner, jag skenar bort i panik för att stänga dörrarna till gästrum och garderob (där inne vill jag ju absolut inte husera en mus!), vänder mig om och ser en skräckslagen mus som springer mot mig med en mordsint katt i hälarna.

Där och då känner jag att jag går till toaletten och hoppas på att allt är löst när jag kommer ut! Sambon tar fram hockeyklubban och skolådan, motar in musen i lådan och kastar ut den. Roro går olyckligt runt inomhus och jamar efter musen som nu försvunnit ur hans synfält. Jag går helt omtumlad tillbaka till sängen, hoppas på att musen inte bajsat i min säng i ren panik och frågar mig själv vad det var som precis hände!?

Musjakt i Husby-Sjutolft hände…klockan 02.40!

Regn och höst

Det är i det närmaste kolsvart när jag kommer hem från jobbet. Lite beroende på väderlek men när det regnar, som nu, då är det just kolsvart!

Alla hästar står och trycker under sina tak, som om de inte tror att de faktiskt ska få gå in. Jag gillar inte att gå och hämta hästar i hagen, de ska komma till mig! …men när regnet öser ner tryter tålamodet och jag går ut i geggan och hämtar Eve. Därefter är det Sammys tur. Hon är ju inte så känslig utan inser att det är till hennes fördel om hon kommer fram till grinden, vilket hon sen gjorde. Hennes dotter, Eivor, ja hon står minsann kvar under taket ute i hagen. Skriiiiker efter mamma. Men vill för sitt liv INTE bli blöt… Till slut tar hon mod till sig och springer fram till mig! Skrattande går vi in till stallet.

Tonåringarna Ella, Pommery och Lussan har fått en ful ovana att gå allraaaaa längst bort i hagen just vid intagstid. Inte kommer de på inkallning heller… Den enda fördelen med regn måste ju vara att de håller sig under taket närmare grinden och visar något som helst intresse för att komma in.

Det fina med dagar som denna är att man nu vet att det kommer ännu fler härliga, mörka och regniga höstdagar den närmsta tiden… Känner lite att jag knappt kan bärga mig inför detta! Not.