Vattengrav

På senaste träningen så stod vattengraven kvar från helgen som varit. Tränaren tyckte att vi skulle prova. Jag tycker ju oftast att ingenting är läskigt så jag var med på hans spår.
Vi var två rookies på vattengrav i gruppen som fick ta hjälp av några mer erfarna. Duon före mig började och gjorde det bra. Under tiden hann jag stämma av lite med min täthäst Räkan som jag skulle följa. Räkan är tydligen bakskygg… ”men vad händer då?” frågade jag. Hon springer bara fortare säger Räkans matte! Well well… då kör vi!

”Övningen” gick ut på att lägga upp ett högt tempo i galopp direkt efter varandra. Vi började med att rida ett par varv på volten ovanför hindret för att komma in i varandras rytm och att Queen skulle fatta att hon skulle följa efter framförvarande häst. Detta ihärdigt påhejande av tränaren som uppmanade mig att rida snabbare och närmare Räkan. Tränaren är väldigt tydlig när han vill något och jag är väldigt mån om att göra som han säger. Kruxet var bara att Räkan är väldigt snabb och möjligen ännu snabbare med tanke på just bakskyggheten… Tränaren stod dock fast vid att jag skulle rida nära och snabbare, så jag gasade! Queen är väldigt (!) snabb så ni kan ju bara tänka er hur fort det här faktiskt går.
Det roliga med detta är att alla drogs med. Nu är det ju ingen nämnvärd publik med tanke på Corona, men de få som stod runt ridbanan hejade glatt på. Med tanke på att alla dessutom håller det omtalade avståndet så kom det hejarop från alla möjliga håll. Blandat med en del skratt!

Hur själva hindret gick? Jo tack, det var ju det minsta problemet! Kan noga säga att detta är en av Queens paradgrenar – springa fort och hoppa långt!