Första nollan i 1.20!

Årets sista tävling blev i Heby på Christmas Show. Båda två skulle få starta 1.20 m vilket är Queens fjärde 1.20m, men första på ett drygt år eftersom hon varit mer vild än tam och kraftigt ostyrig…

Upplägget inför tävlingen har varit att lägga ännu lite mer fokus på att trimma mer regelbundet, över bommar och små cavaletti i galopp samt följsamheten genom åttvolter etc. Janne är ju 15 år och jag tycker mig märka att kroppen börjar bli lite tyngre på honom. Det har kommit lite i takt med att hösten, kylan och mörkret kommit till oss. Träningen ger liksom inte riktigt det resultat som jag förväntar mig. Har försökt lägga upp träningen lite annorlunda, med mer gymnastiserande övningar, mer tempoväxlingar och mer precision varje pass. Det har blivit bättre men samma spänst är inte där som den en gång varit.
Han fick ändå starta i helgen och ritten var ryckig. Skänkeln blev för kraftig, eller reaktionen av skänkeln, vilket gjorde att han for framåt och blev stark. Som en motreaktion på det så blev förhållningen för sen och osynkad, samtidigt som den inte gick igenom med resultatet samling utan istället tempostopp. Han räddade sig fint över nästan alla hinder men rev dessvärre ett hinder. Han är och förblir min älsklingshäst så han var duktig ändå. ❤

Queen däremot. Hon är ju min nya prinsessa i livet. Ston tar lite tid att komma underfund med har jag märkt. Tycker att vi är på god väg allt som oftast.

Tills i helgen.

Under veterinärbesiktningen pep hon och busade. Under i ordninggörandet med sadel och träns står hon som ett lamm. Under uppsittningen jazzade hon mest omkring och småstegrade. Hon gick hela tiden bort från pallen och jag höll på att bli galen. Noteras bör att hon aldrig haft varken sadeltvång eller uppsittningssvårigheter. Ibland slår det bara slint. Tydligen.
Vid ett svagt ögonblick när hon stod med blickan fäst i fjärran kom jag upp. Hon jazzade då vidare upp och ner ur dikena och stissig som aldrig förr. Red runt på framridningen med tårar brännande innanför ögonlocken av tanken på att jag måste sälja henne för att jag inte klarar av henne.

In på banan. En helt ny häst! Fortfarande lite svag i galoppen vilket resulterar i korsgalopp till och från. Mindre än tidigare men ändå där. SÅ LEVERERAR HON EN NOLLRUNDA i 1.20m! …och som hon hoppade sedan! Utvecklingspotential har hon alla gånger.
Fantastiska, underbara, svarta prinsessa! Hon får helt klart bo kvar hos mig ett tag till!

Vänsta Ryttarförening

Idag har vi varit i Vänsta, Kolbäck, och tävlat en 1.15m.

Queen var kaos.

Framridningen och framhoppningen var på samma plats. Det blåste. Högtalaren och framhoppningsoxern var nära varandra. Funktionärerna som skulle bygga om oxern till min klass var helt inne i sitt byggande och tog ingen notis i vad som hände med hästarna som red förbi de på spåret. Gång på gång så tycktes de flytta både bommar och stöd precis när jag red förbi och då även mot mig. Queen skyggade varje gång. Där skulle ju jag personligen noterat detta och kanske inte flyttat varken bom eller stöd när ett ekipage, som jag nu var, dessutom med röd rosett i svansen rider förbi. Det gjorde funktionärerna här. Fjärde varvet jag red förbi gjorde Queen hopp-bakutspark, vilket kändes sådär kul… Jag försökte hålla mig undan och funktionären bad mig vänta med att rida förbi tills hindret var klart. Inga problem – självklart! Kände jag. Hindret blev klart och jag började rida igen. DÅ skulle funktionärerna komma på att de skulle BYGGA OM hindret igen. Och det skulle de börja med preciiiis när jag red förbi…. Resultatet: en ännu större hopp-bakut spark där Queen var ett Hinderstöd från att sparka henne i huvudet. Och jag ramlade av. Som TUR var på fötterna för tacka sjutton för att ramla med vita byxor i sörjan… Funktionären blev chockad och jag likaså. Hon hade inte lagt någon som helst notis om att detta varit på väg att hända… men det var i och för sig samman person som ledde en häst i enbart grimma genom tävlingsområdet en liten stund senare… 🤦🏻‍♀️

Jag gjorde några tappra försök att rida och hoppa fram men Queen var rätt på tårna och bockade mest efter hindren. Kändes säkrast att skritta på liten volt utanför tävlingsingången istället.

Tävling inomhus = ingen blåst, fast underlag och svinfin häst! Slutade med en andra placering och alla bocksprång är förlåtna! ❤️

Tävlar ju självklart i byxor, topp och kavaj från Cavallo….

https://youtu.be/kugQbEqSOQU

Disktriktsmästerskapen

I söndags avgick DM för Stockholm på hemmaklubben Stäketryttarnas Hästsportförening. Kul! Nervöst. Spännande. Vill ju så gärna prestera på topp när det är på hemmaplan.
Ridbyxorna var nytvättade och sken bättre än snö i motljus, knappen på kavajen ditsydd och strumporna torra.

DM är alltid lite tricky att planera tidsmässigt tycker jag. Så många klasser på samma dag och framförallt alla dessa ponnyer med deras kategorier där det ska höjas mellan dessa osv. Efter att vi filmat en massa härliga delar till Nelsons försäljningsfilm så bara beslutade vi oss för att åka. DM är ju ändå lite av en folkfest med massa härliga klubbkompisar, gofika, fina hästar och dessutom käpphästar som tydligen gått och blivit en riktig trendsport numera. Kan inte minnas att jag ridit så mycket käpphäst som liten? Däremot minns jag hur i hade cyklar som vi använde som hästar. Det var jag och granntjejen som tvättade våra hästar, matade och byggde spiltor i garaget. ~~Tror pappa älskade ett stall i garaget.~~

Stämningen på Stäketryttarnas HSF var toppen. Solen sken, alla var glada och lite peppade. Som enda hemmaekipage under dagen så hade flera av mina klubbkompisar samlats för att heja på mig när min start skulle vara. HUR FINT!? Inte nog med att det kändes som att jag red in på Friends Arena när jublen bröt ut, utan också för att det på något vis förenar klubben att heja på sina vänner och dessutom svämmade hela anläggning över av kärlek! Jag var helt överväldigad.

Själva rundan då? Fokus mode on!
Jag höll mig till min plan, svängde där jag planerat, red i en bra galopp och lyckades hålla Janne framför mig på hela banan. Jag fokuserade bättre än vad jag någonsin gjort (nästan). Han räddade mig ordentligt i en kombination, vilket jag är oerhört tacksam för! Det var en lång bana, 11 hinder – 14 språng i Fas 1 som gick i 1.25 m!
Felfri och tårögd klappade jag om min älskade Janne när vi travade ut från banan.
Omhoppning i 1.30 m för de felfria. Första ryttaren var sjukt duktig och red både snabbt och snävt. Hon stod sedan som välförtjänt vinnare faktiskt… Jag la upp tempot till 1an, svängde snävt till 2an men fick aldrig igenom svängen riktigt. Janne försökte göra det han kunde för att rädda oss men touchade bommen så den föll, väldigt försiktigt, ner på backen. Ett ”Neeeeej” från läktaren hördes… Tänkte ändå där och då att jag fortsätter och försöka rida på tid för möjligheten till placering. Smart val! Det räckte till en 4e plats!

HELVETE VAD JAG ÄR BRA! VI är bra, Jag och Janne! ❤

Vann bl.a. en bok om Mindfullness…känns som att det kan passa mig…!

Aldrig nöjd

När jag sitter på jobbet och gör viktiga uträkningar, rådgör om fälgstorlekar passande M-sportbromsar, momsavdrag på första förhöjda hyran eller kontrastsömens färg på exklusivlädret…då brukar jag längta hem. Hem till en varm mule, mjuka pälsar, ridbyxor, sporttop och i vissa fall även leriga gummistövlar. Med andra ord – raka motsatsen mot klinkergolv, skinande metalliclack, kostym och högklackat!

Idag har jag haft en sån dag. En dag när jag hunnit rida alla tre hästar utan stress. Det har varit bra och utvecklande pass.

Nelson hoppade styrketräning med bom för och efter ett räcke samt linje med tre studs – bom – oxer. Han gör det bättre och bättre! För en månad sedan såg jag inte att vi skulle kunna hoppa 1.05 m. Inte en bredare oxer heller för den delen. Men det kan vi nu!

Janne fick jobba över galoppbommar med uppsamlande volt före och efter, toppat med galoppombyte. Lite tempoväxlingar för att se att gas, broms och svängar fungerar inför morgondagens DM. Han är för himla härlig alltså. Trots sina 1.77 cm över havet är han lättmanövrerad som en ponny! Älskade, älskade Janne!

Queen fick åka och tävla 1.15 m på SchultzArena. Enligt min första plan så skulle det finnas tid för en liten siesta på eftermiddagen. Det blev inte enligt plan. Inte heller rundan blev helt enligt plan. Hon skenar liksom inte runt längre vilket gör att jag inte är helt säker på hur jag ska agera. Hon hoppar dessutom hejdundrande försiktigt och bra. Hänger inte riktigt med på förändringen… kollade på filmen efteråt och ser att hon tappade intensiteten i galoppen till sista hindret. Då kom tyvärr ett Pet. Men Herre min skapare så fin jag tycker att min prinsessa är! I only say wow, wow, wow!

Coolt också att vi träffade Queens pappa. De kände tyvärr inte igen varandra men de kanske hade en tråkig icke-relation i uppväxten…

Nu när jag har haft min drömdag som jag längtar efter när jag sitter på jobbet. Ja då minsann, då är jag så trött på lera, regn och svett att jag längtar till sexcylindriga motorer och nappaläderklädsel!

Senaste tävlingen på film!

Från vår 1.10 på Schultz Arena den 17e augusti.

Tävling på hemmaklubben

Sedan ett år tillbaka står inte längre jag och hästarna uppstallade på hemmaklubben. Igår var första gången sedan vi flyttade som vi kom tillbaka ”hem” för att tävla. Dessutom första gången på några år som vi arrangerade lite större klasser vilket är toppenkul!

Det är dock någonting med att tävla hemma. Den delen att så gärna vilja prestera och visa upp sig. Vet egentligen inte för vem jag behöver bevisa något, för det är nog mest för min egen skull… ÄNDÅ så blir jag lite extra nervös och lägger prestationsångest på mina axlar.

Nåväl, jag red tre starter. Första på lånehästen Lea i 1 m. Vi fick en fin rosett med oss från banan och en väldigt fin känsla från ritten. Jag han bli klar till hinden, han mjukna inför hindren och landa i balans.

Queen gick 1.10 m. Skötte sig toppen på framridningen, vilket i sig är en stor vinst då det är vårt största problem! Väl inne på banan tyckte jag att tempo, kommunikation och fokus var bra till hinder 6 där jag tillät henne hoppa av på tok för tidigt. Hon landar i hindret, blir rädd för sig själv och stannar på hinder nummer 7. Vi tar om hinder nummer 7 och hon är lika fin som på första delen av banan! Jag är jättenöjd med henne men besviken på mig själv!

Janne gick Jubileumsklassen 1.20 m. Som alltid var han sådär övertygad om sig själv och tyckte att han var bäst av alla! Vi galopperade inget vidare och kom inte med bra flyt till hindren. Dock kämpade han fint över många hinder och lyfte på benen, över alla hinder förutom ett. Det räckte till en sjätte plats så det gjorde mig mycket glad! Pris är ju ändå alltid pris så då kändes det lite bättre även om ryttarinsatsen hade lite att önska…