Jag har flyttat…följ mig här i stället:
https://hastlycka.se/blogg/malinsegercrantz
Kategori: Uncategorized
Ett axplock av tankar
Just nu känner jag att motivationen svänger väldigt. Den blir liksom till sina ytterligheter! Ibland vill jag sälja hästarna och sluta rida, en annan gång så tycker jag att det är kul att rida och träna, för att nästa gång bli alldeles matt på situationen och istället ta ett föl på Queen. Så i nästa stund blir jag inspirerad att putsa sadel och träns samt träna på så att vi blir ännu bättre! Varpå nästa sekund så känns det lönlöst för att hela Corona-situationen har satt stopp för det jag tycker är kul – tävla! …och dessutom ska det inte vara solsken i helgen nu när jag ska vara ledig.
Nåväl, jag lämnar dessa tankebanor. Stänger av datorn, går hem från jobbet, unnar mig något gott att dricka och bara laddar batterierna! Tillvaron nu gör att vi inte kan göra så mycket åt situationen utan bara får hänga med. Vi kan ju faktiskt inte göra något mer åt detta än att plocka fram alla positiva tankar vi besitter och le åt tillvaron.
Trevlig helg!
Tömkörningsproffs!
Wilmas skola fortsätter och vi har gått över på tömkörning. Min historik med tömkörning är inget vidare. Jag la ner väldigt mycket tid på att tömköra Janne för många år sedan. Det gick med blandat resultat men inget superbra. När det sedan slutade med att han hoppade sparkande baklänges mot mig så slutade jag helt enkelt att ens försöka.
Med unghästar är det ju ett oerhört bra sätt för att få de att förstå hjälperna. Därför har vi nu börjat med tömkörning i skritt primärt. Jag kan svänga åt båda hållen men det är lite svårare åt höger. Halt är under konstruktion men över lag tycker jag att det går riktigt bra! Vi har dessutom provat trava lite på volt och har till och med skrittat över bommar på töm. Ödmjukt så kan jag säga att jag är grym på det här med tömkörning! Det är verkligen superroligt!
La upp en filmsnutt på Instastory häromdagen när jag körde med longerlinor. Fick en kommentar från en vän som jag diskuterar mycket häst med och hon sa att det inte är så bra att köra med longerlinor. Det för att tömmarna i läder har mer ”tyngd” och hjälper hästen till kontakt när man inte har någon skänkel som när man rider. Longerlinor är för lätta så det blir för mycket av och på i kontakt med bettet. Sen är det inte bra med metall mot metall, så när man använder linor med metallspännen direkt i bettet så blir det onödigt skarpt när man tar i tömmen.
Jag lyssnade på hennes råd och rotade fram mina högst oanvända lädertömmar som jag fått av mamma när Queen började skolan till ridhäst för massa år sedan. Vilken skillnad! Mycket bättre tyngd i bettet och hon gick bra mycket bättre direkt. Ridning är som tidigare känt en materialsport… 😉 Skämt åsido, sociala medier har sina sidor men tänk hur bra det är att få tips och råd via den via kanalen!
Vårdagjämning
Hörrni, har ni sett solen? Vårdagjämning kom lägligt. Helskotta så fantastiskt det är med solsken. Igår blåste det, men idag! Solsken, vindstilla, magi.
Dressyrfröken ställde upp med coaching för mig och Saga redan kl 08.00 på morgon. Varför så tidigt? Jo, för att jag måste åka till jobbet kl 10.00 för att sitta och titta rakt ut i en tom bilhall för att hela Stockholm har Coronakarantän och inte går ut. Å andra sidan hade jag inte heller gått till en bilhall en solig söndag… Det är skrämmande med dagens läge, inte bara sjukdomsläget utan ekonomin i stort. Det skrämmer mig verkligen! Det är dock en helt annan fråga.
Det stod hoppning på schemat. Serier för att underlätta för oss alla att komma rätt på hinder. Trav in till förmån för Dollys snabbhet och för Eves osmidighet. Dolly vill gärna springa lite fort men skötte sig riktigt bra på linjen till sist! Eve och travhopp är ingen styrka så vi bytte till galopp in. Tror på att stärka styrkorna istället för att trycka ner svagheterna.
Skrattade lite åt oss när vi värmde upp, då vi båda har problem med förhållande hjälper. Dolly för att hon inte lyssnar på stopphjälpen, Eve gör det inte heller men jag börjar tro att det i hennes fall handlar mest om att hon inte vill. Hon vet att hon är snygg och duktig och tycker minsann att hon kan bäst själv. Har tidigare tänkt att hon inte har muskler för samling riktigt ännu, men jag börjar tro att det är en kombination av kan själv beteende och omusklad, men mest kan-själv-beteendet…
Väldigt härlig start på dagen! Kände inte av någon Corona och alla världsproblem kunde inte störa harmonin i min start på dagen!
Corona och skolstart
Jag har precis kommit hem från skidsemester. Inte från Alperna i Norra Italien utan från trygga Lindvallen. Coronaviruset härjar som en en höststorm och alla har panik. Givetvis ska inte Corona på något vis viftas bort, men jag blir nästan sjuk bara av att höra all panik. Kan nog vara bra med en tankeställare om hur vi hanterar vår hygien och vad vi pillar på om dagarna. Känner lite igen den känslan som vi levde med förra året när Abortviruset härjade bland våra fyrbenta vänner. Alla hävdar att hästarna är vaccinerade och att man inte vistas med samma kläder i olika stall. Ända härjade den som en löpeld och skördade liv. Såhär med lite distans väljer jag att se det som en nyttig lärdom för oss alla och att inte vara alltför nonchalant mot smittspridning.
Efter lite semester börjar vi nu allt mer komma igång efter vintern. Fler och fler hästar blir till ridhästar på gården och snart har vi fler inridna än tvärtom.
Stjärnan Ella kan numera galoppera med ryttare utan att tappa henne. Det är riktigt häftigt!
Wilma har precis fått börja skolan. Det innebär träns på, friserad man och longeringsträning påbörjad. Det är ju så fantastiskt roligt med unga hästar. Lätt att glömma bort mellan hästarna jag ridit in, men det går så fort. Allt går fort! Första dagen är det inte helt självklart att lämna mig i mitten för att själv på lina en bit bortanför mig. Dag två är det inga problem och Wilma travar snyggt på linan i ett jämt tempo och lyssnar på både ”traaav” och ”ptrooo”.
Det händer något med unghästarna när de börjar få bli ridhästar. Minns när Dolly precis började ridas hos oss, efter att ha haft lite vintervila. Då lämnade hon flocken som stod och åt (hon älskar mat) för att stå vid grinden och titta på den som rider på ridbanan. Lite som att hon drömde sig dit. För att hon minsann blivit vuxen nu och fått se lite mer av den vuxna världen!
Wilma gjorde precis likadant i morse efter att ha fått jobba lite på banan. Kompisarna åt mat och hon stod kvar vid grinden, drömmandes mot ridbanan. Lite mallig möjligen… Dolly? Ja, hon har övergått malligheten och återgått till att äta. Men kan man hoppa flera hinder i följd i galopp så kan det få vara okej!
Omfördelning av vikt och balans
För ett par veckor kom dressyrfröken och hade synpunkter på längden på mina läder. Att de var för korta. Jag tyckte att hon hade fel. Men vi kompromissade…och gjorde som hon sa. Jag längde lädren. Ska väl villigt erkänna att jag inte delade åsikten. Tyckte att hon var svinjobbig och dum. Det gick även dåligt att rida. Jag var sur. Tanken var att jag skulle använda vaden och underskänkeln istället för hälen. Inte en helt dum tanke, då jag lagt mig till med olaten att skänkla med hälen och hålla balansen i tyglarna. Som om inte alla vet att det är extremt jobbigt att ändra ett invant beteende liksom? Jag är ju inte mer än människa…
Sedan den dagen när jag för första gången längden lädren har jag övat. Och övat. Och övat. Jag har ridit utan stigbyglar. Typ hela tiden. Har jag ridit ut har jag nästan enbart fokuserat på att känna hästens mage mot mina vader. Ingenting annat.
Hade bokat upp dressyrfröken för lite gymnastikhoppning nu i helgen som var. Övertygad om mig själv så startade jag första hästen, av tre, med att säga att jag övat massor och att det minsann går himla bra! Vet inte om jag gjorde det för att övertyga mig själv eller henne? Kanske båda två. Professionell som hon är, så var hon positiv till mitt uttalande och tog emot passet med öppna armar.
Tre hästar senare så konstaterade vi att jag gjorde det hela rätt bra. Med samarbete av dressyrfröken från marken, professionell filmare i form av gulliga Nettan och sist men inte minst så deltog även hästarna. Åt samma håll som mig tom… Handen framme, skänkeln stilla, sitsen stabil, armbågarna in, fokus här. Jag klev av den sista hästen riktigt nöjd och glad över att det gått så bra! Som om inte det vore nog – så sken solen!
Rivstartar 2020!
Det händer så mycket på gården just nu!
Småhästarna har fått både skor och broddar. Inte alla småhästar men Ella och Dolly. Järnskor innebär ofta en annan rörelse vilket så även i detta fall. Ella fick nu en mycket mer spektakulär trav som till en början kunde liknas vid en islandshäst. Efter en liten tid är hon åter en mer vacker häst!
Dolly galopperar som aldrig förr, även utomhus runt ängarna – utan att tappa sin ryttare! Hon har även börjat hoppas in vilket har gått helt smärtfritt. På henne jobbar vi på framåtbjudningen i övergångarna. Hon gillar gångarten halt, men böjar så sakteliga släppa på handbromsen.
Eve jobbar lång och låg i takt och balans, med korrekt ställning. Det går bättre och bättre. I dag kunde hon till och med gå rakt fram, ställa och överböja till höger utan att ramla. Det är riktigt stora framsteg!
Snälla Saga ställde upp som sällskap på uteritten idag. Janne firade med att bocka, sparka bakut, prutta och skena iväg! Stackars Saga, som inte väger mer än en liten trasa, fick vackert hålla i sig. Jag sa till henne att hon skulle sakta av innan diket, vilket hon inte gjorde. Jag tyckte först att det var lite onödigt av henne att rida så fort över diket eftersom det var lite mörkt ute och att vi därför inte såg så väl…men, det var tydligen inte hennes beslut. Snarare ett enväldigt beslut av herr Jan! Han ville väl ge igen för att han, nyfyllda 16 år, blev tvungen att hålla sig på mattan när han skulle stötta och föregår med gott exempel för Dolly, 4 år, på uteritten igår.
Milt väder innebär att vi kan trimma massor på utebanan. Det är så fantastiskt kul att göra det ihop och med alla på gården som ett samlat team!❤️
Vi har även hunnit med att lastträna! En solig söndag, med hur mycket tid som helst och ingen stress. Känns som en optimal dag att börja på!
Magi!
Vet att du tänker: ”Wow! Vilken bild! Skulle vara magiskt att rida där!” Oh well! Det var det. En oerhört vacker morgon. Harmonisk.
Det var precis som att naturens fenomen fångade oss och la ett rosa skimmer över passet! Trimma dressyr på en stubbåker i gryningen är helt enkelt aldrig fel.
Rider in 2020!
Nu börjar sakteliga vardagen komma tillbaka. Vi firar det såklart med att rida! Dolly som fyllt fyra år precis fick ofrivilligt (?) avsluta sin vintervila och återvända som ridhäst. Hon var lite seg i slutet av förra året men verkar gilla 2020, för nu travar hon på som aldrig förr! Himla kul liten häst det där, ingenting verkar vara ett problem i hennes värld.
De vuxna hästarna har fått jobba över bommar och gymnastisera igång lederna. Ställa igenom kroppar och så smått komma tillbaka till fin-formen.
Apropå formen så är det mitt största orosmomentet just nu. Inte min egen, eller jo…den är iof också lite ur form, men av olika anledningar. Jag tycker att de vuxna hästarna ser ut som vinthundar med väl synliga revben. På snudd till döende… Ni vet ju själv hur man ser på sina små bebisar när de inte är som vanligt: Det finns en tendens att man överdriver en aning…! Kanske lite bara. Har börjat med RS Mustangs Protein ”Breeds” för att råda bot på magrandets. Tycker faktiskt att det hjälpt till rätt väl på bara kort stund! Läste i tidningen att vargavintern kommer i slutet av januari och inför det måste vi verkligen bunkra upp. Nyhetskällan är Aftonbladet och den är ju alltid sanningsenlig… Muskler kräver näring och där verkar jag missat något i utfodringen, så nu råder vi bot på det. Tur ändå att jag har hästarna att gå runt och oroa mig för…annars hade jag väl kanske engagerat mig i någon eller några som far illa på riktigt.
Hur jag löser problemet med min egen form? Jo tack! Jag åt 1,5 pizza på nyårsdagen. Frågan är om jag någonsin blir mig lik efter det?!
Hej Julen!
Någon som missat att Julen stod för dörren, visade upp sig i all sin prakt och skenade förbi?! Jag gjorde det inte. Inläggning av tre sorters sill blev gjord. Grönkåls- och cheddarpaj bakades. Den magiska röd- och brysselkålssalladen skapades tillsammans med mandolinen. Denna gång uppstod inget smärre blodbad och alla fingrar är intakta. Hann även med att baka sega saffransskorpor med för mycket socker, vilket gjorde de hårda såväl så att mormors tänder höll på att flyga all världens väg.
Nu har vi överlevt. Det var mysigt. Nu laddar vi om för att starta igång ett nytt år. Med träning inför tävling. Ge mig lite snö istället för lera och jag är redo för våren!
God fortsättning alla! ❤️
Malins Hästblogg 