Vi har det så lyxigt att ha närheten till flertalet ridhus runtomkring oss. Denna gång öppnade Sandra Bonow sina dörrar till löshoppning, vilket vi är så tacksamma över!
Nu var det ju inte bara vilken löshoppning som helst, utan premiären för Ella! Vi har varit duktiga nog och faktiskt öva lastning hemma på gårdsplanen i lugn och ro. Ni vet sådär som man alltid vill att man ska hinna göra, för att slippa stressa och få en dålig upplevelse när det verkligen är ett måste att kunna ta sig iväg. Men som man aldrig gör.
Första träningen var lite stökig, vi provade både godis och linor. Det slutade med att damen i fråga föredrog när vi ”pickade” lätt med en långpisk på rumpan, upprepade gånger för att sedan kvickt sluta så fort hon tog ett steg framåt. Upprepade proceduren tills dess att hon väl var inne och sen var den lastningsinlärningen över. Hon går in och ut som om hon inte gjort något annat!
På premiärdagen kom vi till momentet körning. Hon trampade om ordentligt en gång men stod sedan lugnt och fint. Väl framme så såg det ut som att någon duschat henne inne i transporten! Inte lätt det här med att vara liten i den vuxna världen…
Vi gick in i det luftiga och nybyggda ridhuset med stoooora ögon. Så stort och vackert! Vi är vana med vår ridbana hemma. Känslan med höga takstolar, ljusa fönster och fibersand gör onekligen upplevelsen lite magnifikare.
Ella verkade också gilla både ridhus och underlag för hon hoppade väldigt bra! I planeringen ligger 3 års test i Maj som vi hoppas mycket på. Har en känsla av att vi måste ha ett avstämningsmöte med samtliga inblandade innan om vem som gör vad. Om vem som matar med godis, vem som släpper och vem som för. Viss förvirring har en tendens att uppstå… Tur för oss att Ella hoppar som hon gör!
Malins Hästblogg 